Atos Wirtanen

Atos Wirtanen (1906-1979) föddes i Långbergsöda i Saltvik på Åland där hans grav också finns. Den vackra galjonsfiguren på gravvården har gjorts av Viktor Jansson som var Tove Jansson far.

Atos Wirtanen var ledarskribent på Arbetarbladet, tillhörde fredsoppositionen och stod bakom flygbladet Klara ord. Han var socialdemokrat och aktiv när Socialistiska enhetspartiet i Finland bildades. Han var dess ordförande 1948-55. Atos Wirtanen tilhörde från 1946 folkdemokraternas riksdagsgrupp (Demokratiska förbundet för Finlands folk, DFFF) , var chefredaktör för Ny Tid 1947-53. Utöver aktiva insatser inom tidningsbranchen och inom politiken var han även författare; "Nietzsche den otidsenlige", "Tekniken Människan Kulturen", "Strindberg - liv och dikt". Han var också en framstående aforistiker.

Atos Wirtanen var god vän med Tove Jansson och de var även förlovade en tid.
En gång på 30-talet träffades de på en fest och litterär afton hemma hos Karin Allardt och Tove sade till Atos att hon "hade läst hans aforismer. Haha, utbrast Atos, jag har en läsare till!"...

De filosofiska figurerna Snusmumriken och Bisamråttan formades under den här tiden. För Atos var hatten viktig. Redan som ung bar han den hatt som kom att bli en del av hans personlighet livet igenom och hans och Snusmumrikens hattar lär ha tydliga likheter.

Den 1.10.1947 påbörjades publiceringen av Tove Janssons serie "Mumintrollet och jordens undergång"i Ny Tid. Originalserien finns i sin helhet på Tammerfors konstmuseum.

I en utgiven brevsamling får vi veta att Elmer Diktonius inför Sven Grönvall 1942 skriver nedlåtande om Atos: "Tänk på Atos med hans fotsvett och smutsiga skjortor osv. Jojo och Håhhåh. I dagas sa jag också åt Olsoni, att om Hagar i moron gifter sig med Björling så börjar jag tro på gud."

Tove Jansson skriver själv om sin relation till Atos och Ny Tid:
– Det var bara en sak som var ledsam; min pappa fick för sig att jag hade blivit det han kallade vänstervriden. Atos tog det mycket bättre, han beskyllde mig aldrig för att vara hopplöst borgerlig.
(uppgifterna hämtade från Ny Tid och somligt finns även i Ny Tids Jubilumsutgåva av "Jorden går under!" Tove Janssons första muminserie i Ny Tid 1947-48).

Ett besök i Atos föräldrahem i Långbergsöda beskrivs i Boel Westins bok: "Tove Jansson, Ord, Bild, Liv" (s 183): Året är 1945. Tove 31 och Atos 39 år. Det är sommar. Vi får veta att hans sex bröder i folkmun gick under beteckningen "Saltviks skräck". Bröderna är "väldiga, vilda och skrattande karlar med svartluddiga bringor och röda kinder och udda antal fingrar, ögon och näsor efter ungdomens slagsmål" och hon förundras över vilka "märkliga kromosomer som lyckats frambringa en filosof i den kullen!" skriver hon till väninnan Eva i Amerika. Och Tove "roas av att Atos döpts efter en av De tre musketörerna - mamman hade imponerats av Dumas roman - det var ett namn som passade honom."

På ett annat ställe i boken (s 150) beskrivs Atos som, filosofen, politikern och tidningsmannen,
en man som "är oerhört politiskt aktiv, en rixdagens enfant terrible, en glad filosof som älskar fester, likson hon själv. Atos är ungefär den man hon längtat efter. Åland kommer han ifrån, sprungen ut en vild släkt, som slåss och rövar varandras kvinnor."

Tilll Eva skriver hon (s 151): "Du skulle tycka om Atos Wirtanen. Han är lika vital som du själv. Full av obändig livskänsla och med en blixtande klar hjärna. Ond har jag sett honom, men aldrig nedstämd. Han är inte längre än jag, en rufsig och skrynklig liten filosof med ett leende ändå större än ditt. Ful, glad och laddad av liv, tankar och utopier. Och självkänsla. Han är lugnt övertygad om att han är ungefär den största intelligensen i Finland just nu" ...

Gunnar Mörn, en granne och politisk frände, avrättades på koncentrationslägret på Sveaborg under finska inbördeskriget. (Ur A W:s "Politiska minnen").